Dom är så underbara! I morse kom Sonen upp överlycklig för att hans alarm ringt :) lillasyster var inte lika glad.
Jag hoppas att dom får en underbar dag i dag, jag saknar dom redan. Det är tufft när dom växer så fort, tänk om jag kunde få ha dom små jämt!
Det jag hoppas mest på är att dom blir bra medkännande människor, tänk om jag uppfostrat någon till en mobbare eller nån som inte kan sätta sig in i en annans situation? Det vore hemskt om jag skulle misslyckas så!
Jag gör vad jag kan, jag kan heller inte skylla på sanhället för det är ju jag som formar barnen och mig som dom tar efter.

Kramar